Varför?
Vi har väl alla våra speciella skäl för att köra Fiat Barchetta. Några av oss har stora ambitioner vad gäller förbättrande och utnyttjande av vagnens prestanda, både på bana och allmän väg, medan en del har andra anledningar. 
 

Då det vid flera gokart-tävlingar på företaget där jag arbetar gång på gång bevisats att mina talanger bakom ratten inte riktigt räcker till för någon avancerad fortåkning, har jag lagt alla sådana ambitioner på hyllan. Det är istället andra faktorer som gör att det står en Barchetta i garaget hemma hos mig. (Missförstå mig rätt: Det är aldrig fel på bra väghållning och fina prestanda, men jag kanske inte utnyttjar dem till 100% varje gång jag är ute och kör.) Det rör sig om sådana svårdefinierade faktorer som "utstrålning" och karisma" eller kort och gott det som på Amelia-språk brukar kallas EQ. 
 

Retrostuk
En starkt bidragande orsak till detta är Barchettans lätta retro-stuk som gör att det inte är svårt att föreställa sig att man förflyttas cirka 35 år tillbaka i tiden varje gång man tar plats i den. Att jag även i övrigt är svag för tidsperioden 1962-1969 och bland annat på grund av detta fyllt mitt hem med teakmöbler var också ett skäl till att det blev just en Barchetta... 

Även om Barchettan i mångt och mycket är fulländad i sitt grundutförande så kunde jag inte låta bli att förbättra ljudanläggningen en aning på bekostnad av allt utrymme bakom stolarna. Och vad lyssnar jag då på när jag är ute och kör? Tja, motorljudet räcker förvisso långt, men ibland vill jag ha lite omväxling. Eftersom mitt intresse för film är nästan lika stort som bilintresset tänkte jag här föreslå ett soundtrack för en imaginär film från den aktuella tidsperioden som passar bra för en timmes färd på lagom slingriga småvägar en dag med vackert väder i juni eller så. Jag rekommenderar tweedblazer och polotröja, och har man förmånen att ha en dam bredvid sig får hon gärna se ut som Jean Shrimptons okända tvillingsyster och vara iklädd scarf, ärmlös polo, capribyxor och stora solglasögon...

Hör man musiken är det ganska lätt att tänka 
sig hur handlingen i filmen går, men jag skall 
ge några små vinkar på vägen. 
Nu kör vi:
 
 

1. Dusty Springfield: I Only Want To Be With You 
Under förtexterna måste det vara något glatt och upplyftande som ger filmens stämning. Och eftersom jag hade tänkt mig en lättare komedi passar Dusty Springfields genombrottshit från 1963 ypperligt. Nu tänker vi inte på att den faktiskt släpptes 22:a november det året utan försöker koncentrera oss på att hålla hastighetsbegränsningen. 

2. Puccio Roelens: Peggy 
Nu introduceras filmens huvudperson, en ung man med sportbil. Här blir det mycket bilåkande på vita duken och då passar det här instrumentala stycket från Italien 1969 bra. 

3. Easybeats: Friday On My Mind 
Det är veckoslut och vår hjälte ämnar uppsöka någon form av nattklubb eller diskotek. Då är det inte helt fel att lyssna på Easybeats "Friday on My Mind". David Bowie gjorde en egen version på Pin-Ups men det här är originalet från 1967. 

4. The Beatles: Rock 'n' Roll Music 
På det lokala inneplejset är stämningen minst sagt hög, ett intryck som förstärks av Beatles tolkning av Chuck Berrys "Rock 'n' Roll Music". Dra upp volymen och trampa lite extra på gasen. Det är ingen idé att försöka höra dialogen över musiken i alla fall... 

5. Hollies: Just One Look 
Jaha. Plötsligt står HON där. Dyker upp från ingenstans. Blickar som möts genom en folkmassa. Ingen tunghäfta som alltid drabbar verkliga personer i samma situation. En konversation som får det att kännas som om de känt varann i ett helt liv fast det knappt rör sig om tvåsiffriga tal i minuter. Och i bakgrunden hör vi Hollies från 1964. 

6. Sandie Shaw: Long Live Love 
Snacka om att vår hjälte trillar dit. Han faller för den här damen. Rejält. Men eftersom hon är begåvad med ett trevligt leende, söt uppnäsa, kraftigt markerade kindben och rejäla framtänder så är han i högsta grad ursäktad. Här blir det kanske lite väl puttenuttigt, men Sandie Shaws "Long Live Love" från 1965 passar bra in i sammanhanget! 

7. Cliff Richard & the Shadows: Summer Holiday 
De unga tu bestämmer sig raskt för att göra en liten tripp ut i Europa. Solen skiner från en klarblå himmel och medan Cliff och Shadows tar ett steg framåt och två steg tillbaka läggs mil till mil på snabba motorvägar. Bara att luta sig tillbaka och njuta. 

8. Françoise Hardy: Tous les garçons et les filles 
De lämnar nu motorvägen och kör på små pittoreska småvägar genom Frankrike. Romantiska värdshus, små byar där det kryllar av udda original, lustiga episoder på grund av språkförbistringen. Ost. Ett kort besök i Paris. Det regnar. Vad passar bättre än Françoise Hardys svala debut från 1962 i detta sammanhang? 

9. Kinks: Dedicated Follower of Fashion 
Efter att ha tagit den spritt nya svävaren Princess Margaret över engelska kanalen når man målet för resan, "swinging" London. Det givna första stoppet där är Carnaby Street och Kings Road där vår hjälte förundras över modets växlingar, knuffar omkull Mary Quant av misstag och ser Kinks spela sin "Dedicated Follower of Fashion" på trottoaren utanför en skivaffär. 

10. Herman's Hermits: I'm Henry VIII I Am 
London är också historia. Man besöker Towern och kollar kronjuvelerna. Ännu fler komiska sidospår som involverar glass, vakterna utanför Buckingham Palace samt en liten hund. Henrik VIII är svår att undvika i sammanhanget. Herman's Hermits petade ner Rolling Stones "Satisfaction" från 1:a platsen på USA-listan i augusti 1965 med denna trudelutt! 

11. The Rolling Stones: Let's Spend the Night Together 
Ah. London. Händelsernas centrum. Ut i nattlivet bara! Gatorna kryllar av Hundkojor, MGB:s och Jaguar Mk II:or. Men även en vit Volvo 1800 med nummerskylten ST1 skymtar förbi. Alla dansar, dricker och är glada. Runt hörnet lurar dock katastrofen... 

12. The Beatles: I Should Have Known Better 
Naturligtvis var det ett missförstånd (vi vet allt) men det gör ju inte saken bättre. Röster höjdes, förolämpningar (som jag inte tänker återge här) utväxlades, och vad som såg ut att arta sig så bra blev fullständigt slaget i spillror. Beatles påstående "I Should Have Known Better" skriver vår hjälte gärna under på. 

13. The Shadows: Geronimo
Inget annat att göra än att köra en sväng och klara tankarna. Vänstertrafiken utgör inget problem eftersom det är mindre än ett år sen högertrafikomläggningen. De brittiska häckarna och en vettvilling med Graham Hill-mustasch i en Morgan +4 gör dock att färden blir nästan för spännande. Shadows musik har emellertid en lugnande inverkan och när det börjar ljusna ser vår hjälte en lösning på problemet. 

14. Byrds: The Times They Are A-Changeging 
Under tiden vandrar flickan omkring planlöst på gatorna i S:t John's Wood. Även hon inser att hon gjort ett misstag. Några hemska busar försöker antasta henne men en engelsk adelsman och en amerikansk oljemiljonär griper in och avstyr situationen. Tyvärr börjar de sen bråka med varandra och glömmer bort henne. Byrds tolkar Bob Dylan. 

15. The Rolling Stones: Under My Thumb 
Hitta en flicka i London är lättare sagt än gjort, men då det är en film tar det inte alltför lång tid innan de unga tu är återförenade. Den unge mannen är emellertid fortfarande sur och spelar svårfångad. Manuset låter honom dock inte vara det för länge. Men "Under My Thumb" speglar hans känslor rätt bra! 

16. Jerry Williams: Keep On 
"Kiss and make up" som det heter på utrikiska. Blä! Jag avskyr såna här scener. Jerry Williams dynamitsoul i "Keep On" är dock bra! Jag känner på mig att vi ser en massa gulliga sekvenser från Hyde Park, Leicester Square och Piccadilly Circus... 

17. Kinks: Waterloo Sunset
Dags att ta adjö av London. Innan färden hem påbörjas står de och tittar in i solnedgången vid Waterloo Station. Luften är lite småkylig, men är man två är det inga problem att hålla värmen. Tack och lov är dialogen så rolig att det sliskiga i situationen uppvägs. Kinks sjöng om Terry och Julie i maj 1967. 

18. Françoise Hardy: Le temps de l'amour 
Färden hemåt blir nattkörning. Suffletten är uppfälld och flickan sover lutad mot hans axel. Det är klara problem att hålla sig vaken, men samtidigt är det mycket att tänka på. De har varit borta mindre än en vecka, men det har varit minst sagt händelserikt. Tack och lov är ju bilkörning så fruktansvärt roligt att inte ens hemresan upplevs som jobbig. Françoise Hardy står och sjunger "Le temps de l'amour" utanför en tidigt öppen bensinmack på den franska landsbygden. 

19. Monica Zetterlund: Sakta vi gå genom stan
Äntligen hemma! En något dammig bil parkeras och lovas tvätt och oljebyte inom en snar framtid. Man gör sällskap hem till vår hjältes bostad men vad som sen händer är höljt i dunkel eftersom bilden blir fruktansvärt oskarp... Monica Z sjunger en text av Beppe Wolgers. Bilden tonas ut i mörker. 

20. Sandie Shaw: Tell the Boys 
En tid senare: Bröllopsgäster utanför en landsortskyrka. Grönskande sommarlandskap. Under massornas jubel kommer de nygifta ut på kyrktrappan. Ris (egentligen fågelfrö eftersom ris inte är nyttigt för småfåglar) kastas. Fåniga kommentarer och några "vågade" skämt om vad nygifta bör ägna sin tid åt utväxlas. Brudparet hoppar in i sportbilen och drar iväg med skrikande däck fast det är grusväg. Snart syns de bara som en liten prick i fjärran. Sandie Shaw sjunger tills eftertexterna rullat färdigt. 

Recensionen
Hm, skulle jag recensera det här skulle det möjligen bli en stark tvåa eller svag trea. Men bra skådespelare i huvudrollerna och snärtig dialog har lyft mer än en dålig historia tidigare. Soundtracket är dock 5-stjärnigt! (Fattas bara annat!) 
 

Nu återstår bara att designa omslaget till CD:n, men det orkar jag inte just nu. Låtarna borde inte vara några problem att få tag i via KaZaa eller Grokster (möjligen med ett undantag) för den som känner för att bränna hemma. Men nog om detta. Jag skulle vilja uppmana alla andra medlemmar att skicka i förslag på lämpliga musikblandningar för bilkörning. Det behöver inte vara särskilt ambitiöst utan grejen är att sammanställa en massa trevlig musik som andra kan låta sig inspireras av. Har man ett speciellt tema så är det bra, men det är absolut inget krav. Med lite samarbete bör vi ha en rejäl musikskatt tills det är dag att åka till Skokloster i maj!