|
Första lördagen i augusti hade Dan Hübinette kallat till Barchettaträff
på Djurgården i Stockholm. Då vädret var som gjort för öppna sportbilar
körde jag åt det hållet, parkerade på anvisad (och kostnadsfri) plats
utanför amerikanska ambassaden och tog mig till fots mot Nordiska
muséets entré dit jag anlände ett par minuter över 11. Där fanns redan
Dan själv, Jonathan från Värmdö, Bert & Maj från Örebro, Gunnar och
Ulrike från Vadstena samt Annika från Kungsholmen som ännu inte är Barchetta-ägare men tog detta tillfälle i akt för att pumpa oss som är
det på så mycket användbar information som möjligt.
Dan hade förberett en tipspromenad som via 10 mer eller mindre knepiga
frågor tog oss till Rosendals trädgårdar där vi fikade och rättade våra
inlämnade svar. Det visade sig att undertecknad, Jonathan och Gunnar
alla hamnat på samma poäng, men att Gunnar klarat utslagsfrågan (Hur
lång är en Barchetta i mm?) mycket bättre än oss andra och därför
förärades titeln "Barchetta-mästare". Med titeln kom också en stilig
pokal som han lovade ställa upp på väl synlig plats i garaget. Medan
detta pågick anslöt sig nyblivne Barchetta-ägaren Bengt från Ekerö med
dam till sällskapet vilket vi alla tyckte var mycket trevligt. |
|
Efter detta var det dags för att köra den cruising-slinga som Dan rekat,
och efter att ha samlat ihop oss på parkeringen vid ambassaden körde vi
med Dan i spetsen en väg som tog oss via City till Kungsholmen och
Tegelbacken till Skeppsholmen och bussarnas ändhållplats vid bron till Kastellholmen. Det var spännande att köra i kön eftersom vår karavan nog
var precis så lång så den inte behövde dela på sig vid rödljusen, men
jag tror att trots vad Gunnar påstod efteråt att han vid ett par
tillfällen tvingades ha en generös bedömnning av vad som räknades som "gult". För övrigt verkade stockholms invånare måttligt imponerade av
våra fordon, och de sparsamma reaktioner jag såg kom antagligen från
turister i stan...
Vi parkerade farligt nära kajkanten och fotograferade ekipagen ur alla
upptänkliga vinklar innan vi tyckte det var dags att ta en fika före
avslutningen. Fåfängan vid Danvikstull var ett förslag alla gillade, och
Jonathan lotsade oss till Slussen, varifrån tog Dan över och visade oss
hur man via en provisorisk väg via en cykelbana tog sig till vad som
antagligen är en en av stadens bästa (men dyraste) utsikter. Där satt vi
och utbytte funderingar om Barchetta-ägande över tårtbitarna tills
klockan var över fyra och det var dags att tänka på refrängen. Trots ett
något klent deltagande (en gul vagn observerades på Strandvägen men kom
aldrig till Nordiska muséet) var alla mycket nöjda med dagen, och Dan
skall ha en eloge för allt arbete han lagt ner på träffen. Kanske kan vi
göra den till ett årligt återkommande evenemang?
/Karl-Erik |